Wilmer sitter på vänskapsbänken utanför kommunhuset

Wilmers berättelse

- Även om det känns hopplöst så finns det hjälp!

Ingen trygg bas

Wilmer beskriver sin uppväxt som en period där han tillsammans med sin familj flyttade runt mycket, vilket innebar att han gick på många olika skolor. Det var därför svårt att få en trygg bas i livet. Wilmer gjorde allt för att göra rätt som barn, i alla sammanhang han befann sig i. Wilmers mamma hade en psykisk ohälsa, något som är genetiskt och som kom att visa sig på olika sätt under hans liv.

Sömnproblem och sämre mående

Wilmer är bilmekaniker och fick år 2000 jobb på en stor bilfirma. De första åren fungerade allt bra och Wilmer trivdes på sitt arbete. Efter en tid fick Wilmer sömnproblem - han drabbades av mardrömmar och fick svårt att sova. Wilmer sökte läkarhjälp och fick sömnmedicin, men det hjälpte inte. När Wilmer bara mådde sämre och sämre, sökte han hjälp hos en psykolog och fick diagnosen depression.

Rörig tid

När Wilmer köpte hus och flyttade, upplevde han att det i samma veva var rörigt på jobbet: chefen blev sjukskriven och sedan var det många olika chefer i omlopp, vilket Wilmer upplevde som osammanhängande. Han hade fortsatt svårt att sova, och sömnbristen gjorde att han inte kunde sköta sitt arbete. Han fick anpassningar på jobbet med andra arbetsuppgifter än de han var van vid.

Arbetsplatsen i sig genomgick också förändringar, och Wilmers uppfattning är att de tappade bort sin personal i förändringsarbetet. Wilmers arbetsgivare upplevde att han inte skötte sitt arbete, och kontrollerade honom på ett sätt som Wilmer inte kände var ok; han fick stresspåslag med stress och depression som följd.

Uppsagd från arbetet

Förändringarna på Wilmers arbete innebar bland annat att all personal skulle gå fortbildning. Wilmer var inte intresserad av det, vilket resulterade i att han förlorade sin yrkesbehörighet och blev uppsagd. Men genom facket fick Wilmer möjlighet att gå olika kurser och utbildningar för att kunna starta eget företag; det ledde till att han startade en bilverkstad. För att finansiera satsningen lånade han pengar, men utgifterna blev högre än inkomsterna och Wilmer hade snart stora skulder som han inte kunde betala. Räkningarna stoppade han undan för att slippa stresspåslaget av vetskapen att han hade obetalda räkningar. Situationen ledde till att el och vatten stängdes av i hans bostad.
Under tiden som el och vatten var avstängt i Wilmers hus bodde han med sin pappa i en husvagn. Wilmer valde att betala av räkningarna med sina pensionspengar för att kunna flytta tillbaka till huset igen. Samtidigt började han köra ut reklam för att få in extra pengar.

Får hjälp

Under den här tiden får Wilmer hjälp av kommunen med aktivitetsstöd och arbetsrehabilitering, allt för att hjälpa honom tillbaka till arbetslivet. Wilmer är mycket glad för hjälpen han fick under den här svåra tiden. Samtidigt har Wilmer återigen flyttat tillbaka till sitt hus, men där har han fått en ny granne som han hamnar i konflikt med. När det blir för mycket bråk och konflikter med grannen väljer Wilmer att lämna huset och gömma sig i sin pappas husvagn. Wilmer mår i stunden väldigt dåligt och vill bara fly vardagen.
Som tur är har Wilmer en syster som misstänker att allt inte står rätt till; hon hjälper honom att komma till vuxenpsykiatrin i Lund.

Inlagd

Wilmer blev inlagd en vecka för att få hjälp och rätt medicinering. När han kom hem var det uppföljande möte med läkare i hemmet. Den här tiden minns Wilmer som positiv i resan mot bättre mående – han känner att han blev tagen på allvar och att det fanns människor som brydde sig om hur han mådde.

2016 avlider Wilmers pappa och husvagnen finns inte längre kvar som ett tillflyktsställe. Wilmer får även nya grannar, så den destruktiva relationen försvinner.

2020 drabbas Wilmer av ännu en svår situation då han får prostatacancer, och blir opererad. Men trots svåra motgångar med bland andra Försäkringskassan, läkare och socialtjänsten klarar Wilmer av den smällen och reser sig igen.

Mår bra idag

I dag finns inte den tunga bördan av ekonomiska problem kvar, och Wilmer mår bra. Han understryker vikten av att våga ta hjälp, det har fått honom att må bättre. Specifika personer han har träffat under sin resa har hjälpt honom att fortsätta blicka framåt, att resa sig igen efter varje tuff period. Att våga pröva nya saker som gör att man mår bättre är en viktig del i rehabiliteringen.

Det händer saker i livet som gör att man ibland tappar fotfästet, men idag är Wilmers mående mer stabilt; han är mer medveten om sitt mående, vilket också gör det lättare att ta hjälp och resa sig. Sociala kontakter är i dag viktigt för Wilmer och även om det känns tungt och motigt någon dag, är det av största vikt att hålla sig till sin plan för dagen.