Alla ska delta och ta ansvar för utvecklingen på Färsingaskolan

Joakim Wijkander hade aldrig hört talas om en sådan situation som Färsingaskolan befann sig i, så som den beskrevs i media. Det var en svår och kaosartad situation som ledde fram till att skolan stängdes under en kort period. När skolan som var i behov av en omstart letade ny ledning, sökte Joakim. I dag är han ny rektor på Färsinga och han har förändring och utveckling på sitt schema.

- Jag sökte rektorsjobbet med en blandning av nyfikenhet och känslan att det var jättespännande att få möjligheten att vara med och vända och utveckla skolan, säger Joakim Wijkander, nytillträdd rektor på Färsingaskolan.

Normal och välfungerande skola

Han är ny på jobbet. Arbetsplatsen är Sjöbo kommuns enda högstadieskola och här går drygt 450 elever. Utanför glasdörrarna till Joakim Wijkanders kontor släntrar elev efter elev förbi, många går ensamma och kikar i mobilen, andra går i små grupper och knuffas lite och skrattar - i stort är det till synes lugnt.

Hur har dina första veckor varit?

- Bra! Jag kom till en mer normal och välfungerande skola än vad jag trodde den skulle vara. Jag och många med mig fick en väldigt dramatisk bild av situationen via media; i dag känner jag att vissa delar av det som kan uppfattas som kaosartade på Färsingaskolan, är sådant som ofta finns på många högstadieskolor.

Situationen på Färsingaskolan har under lång tid varit besvärlig, med stök och hög personalomsättning, och tidigare i år stängdes skolan under en kort period för att ”omedelbart säkra och trygga arbetsmiljön för alla”.

Hur upplever du att skyddsstoppet har påverkat organisationen?

- Det känns som att det verksamheten gått igenom har gett en bra sammanhållning och en vilja att vara med och bygga något från grunden.

Har du hunnit känna av stämningen hos elever och vårdnadshavare?

- Ja, min vardag är full av vansinnigt många positiva möten med eleverna, och jag hör från lärare som har haft lära-känna-samtal med vårdnadshavare, att det tidigare fanns en oro inför skolgången, men i dag är det bra – de skickar glada barn till skolan.

Det ser ut som om även Färsingaskolans rektor är glad för att gå till jobbet; Joakim Wijkander ler mycket och han är generellt positiv rakt igenom konversationen.

- Jag har valt att vara positiv, det är en livsinställning. Och jag är rätt dålig på att se arg ut, ler han och fortsätter:

- En förälder sa faktiskt till mig att ”du ser alldeles för snäll ut för att vara rektor”! Men jag tror att det är en tillgång i det här jobbet att man inte är fundamentalt elak.

Joakim lutar sig bakåt i stolen ser allmänt trygg ut. Han svarar på frågor med eftertänksamhet, men rakt och transparent.

- Jag är lugn och uthållig – det måste man vara när man har det här jobbet. Det tar tid att vända och utveckla skolor, det tar år, så man måste arbeta långsiktigt. I det här yrket finns en viss press på att det ska gå undan och att man ska fatta snabba beslut, men förbättringen går inte fortare för att jag fattar snabba beslut. Jag unnar mig att låta saker landa och ofta tycker jag att det blir bättre beslut om man sover på saken.

Men i vissa situationer måste man ju fatta snabba beslut?

- Ja, det är en sak att man fattar snabba beslut, bara man inte fattar kortsiktiga beslut. Exempelvis om man måste spara pengar och snabbt vill komma till rätta med en ekonomiskt besvärlig situation på en högstadieskola, och tar pengar underifrån i organisationen. Det är aldrig är bra, långsiktigt skapar man stora problem för högstadiet om man sparar på årskurserna under.

Hur ska du forma organisationen, vilka ledord bär du med dig? Här svarar Joakim direkt och bestämt:

- Jag tror på en skolorganisation med stor delaktighet. Vi ska skapa en ansvars- och processorganisation där det är tydligt vilket ansvar man har. Alla har ett ansvar att delta för att föra verksamheten framåt.

Mer än så vill Joakim inte säga just nu. Han vill unna sig att vara ny på jobbet ett litet tag till.

- Det är en styrka att få lov att gå runt och vara ny och inte veta allt. Jag kan ställa alla dumma frågor som verkligen behövs ställas – varför gör vi så här och hur funkar det här egentligen? Jag kan peta på alla svagheter.

Resan till rektorstjänsten på Färsingaskolan har varit något snirklig, men klart intressant: Född i Stockholm, pluggat i Bryssel, varit hemmapappa i New York, utbildad högstadielärare och kock, har pluggat arkeologi, jobbat som lastbilschaufför och… nu är han rektor. I Skåne. Vad hände?

- Vi ville till Skåne, bo på landet, ha nära till kontinenten, bättre vintrar och allt det där klassiska. Vi var inte helt bestämda på var i Skåne vi skulle bo, vi ville bara hitta rätt plats med rätt känsla.

Joakim och familj hittade rätt plats – en skånelänga med förbättringspotential som ligger vid Kåseberga. Här trivs de berättar Joakim. Och här kommer hans personlighetsdrag att vara uthållig till pass – det brukar ju ta tid att renovera.

- Min fru tycker att jag är långsam, säger han och skrattar lite. Men jag är uthållig, det stämmer. Och tillräckligt händig för att bli snål; jag ska göra allting själv. Så vi får leva med ett visst mått av kaos, men det går fint, vi trivs väldigt bra.

Renoveringen på huset i Kåseberga låter väldigt likt uppdraget att förändra och utveckla Färsingaskolan – ett visst mått av kaos, förbättringar, långsiktighet och uthållighet?

- Ja, vi kommer löpande se förbättringar på Färsingaskolan, men det kommer också komma bakslag. Men då gäller det att sitta lugnt i båten, att lyfta blicken och jobba på den långsiktiga resan!