En förlorad dröm

Längs vägen utanför Tomelilla står ett hus som inte lämnar någon oberörd. Det är ett hus som väcker nyfikenhet och minner om svunna tider, en fastighet som grannar och förbipasserande stannar till vid för att fundera över. Varför står det tomt? Vem äger det? För de som minns huset i dess glansdagar är det ett påtagligt inslag – ett ödehus som verkar leva sitt eget liv och påverka människorna omkring det.

En gång var huset ett livligt sommarställe för ett par från Lund. Varje sommar fylldes det med liv från deras son och de barn som kom till Sverige efter kriget. Med kärlek till platsen tog de hand om fastigheten, målade fasaden och höll innergården fri från ogräs. Det var ett hus som andades omsorg och sommarens glädje.

En försäljning med en udda köpare

När paret bestämde sig för att sälja och bygga nytt, mötte de en köpare som verkade annorlunda. Den nya ägaren, en världsvan kvinna, kom med köpeskillingen i en chokladask och bjöd på champagne – en ovanlig gest på mäklarkontoret. Försäljningen drog ut på tiden, då hon ville ha kommunalt vatten och avlopp, något säljaren till slut installerade för att affären skulle gå i lås.

Från liv till ödehus

Inledningsvis såg allt lovande ut; den nya ägaren flyttade in exklusiva möbler, men efter ett tag slutade hon komma. Huset lämnades med några kvarlämnade föremål men utan att någon någonsin flyttade in. Idag är gården övervuxen, ungdomar har brutit sig in och lämnat fönstren krossade, och platsen har förvandlats till ett tillhåll.

En förlorad dröm och obesvarade frågor

Huset väcker fortfarande känslor och frågor. Grannar minns dess forna glans, och förbipasserande undrar om det är till salu. Trots många försök från kommunen och intresserade köpare har ägaren förblivit onåbar. Mannen som en gång vårdade huset undviker vägen förbi, medan hans fru går dit ibland på hösten för att plocka fallfrukt bland kullerstenarna.

Framtiden för ett ödehus

Vad som väntar för huset återstår att se, men för de som känt det i dess tidigare liv är det mer än bara en byggnad – det är en förlorad dröm, en levande påminnelse om vad som en gång var och vad som kunde ha blivit.