En ödehusräddare berättar och tipsar

I en lantlig idyll i slutet av en grusväg träffar jag Lena. Hon har en passionerad entusiasm för gamla hus. Oktober bjuder på regn när vi möts, och Lena berättar om sin resa och sina erfarenheter av att själv ha renoverat ett ödehus. Med en kan-själv-attityd har hon förvandlat det gamla huset till ett riktigt drömhem, som både har det gamla återbrukade och modern komfort.

Ute är det grått och småkallt men inne i huset är det varmt. Lena har en passion för gamla hus och kallar sig själv nördig.

Hon värmer kaffevatten på gasspisen och berättar att hon i början inte hade någon el. Hon pekar på en av takbjälkarna och visar ett gasrör som tidigare gick till kylen. Idag står där ett Smeg-kylskåp som går på el. Värmen i huset kommer dels från vedspisen i köket, men också från eldstaden i vardagsrummet.

Gamla morfars hus

Lena har träffat Göte vars pappas morfar bodde i huset för länge sedan. När tiderna var svåra, sålde Götes pappas morfar de cirka 16 hektar som hörde till gården för att istället arrendera. När svälten var blev för svår i slutet av 1800-talet sålde han även huset till Kronovall för 200 kronor och fick istället hyra det av dom.

1956 flyttade de sista permanentboende från huset, och efter det var det bebott på sommaren av sommargäster som också skulle sköta underhåll - men att döma av husets skick när Lena tar över har inget blivit gjort.

Efter en tid av att ha varit helt öde, bestämde sig stiftelsen som äger för att sälja.

En nystart

När Lena och hennes exman hittade ödehuset hade det legat ute på Hemnet i drygt 1,5 år. Hon hade då en gård utanför Hörby med cirka 40 hästar, och boningshuset var på 400 kvm. Den gården hade hon själv renoverat.

- Det var en grå och regnig dag när vi kom ut för att titta på ödehuset. Mäklaren såg ut som att han ville vara någon helt annanstans än just här, det var inte denna typen objekt som gjort att han valt att bli mäklare, säger Lena och skrattar.

Ett sommarprojekt

År 2010 blev fastigheten deras. Till att börja med var huset ett sommarprojekt. Sedan blev det tre dagar här och fyra i Hörby. Lena har anlitat elektriker, VVS och takläggare men har gjort det allra mesta själv.

- Även om jag fått byta ut det mesta vill jag att det ska kännas gammalt. Murare nu för tiden är så noggranna - det ser inte gammalt ut då! säger hon.

Från ett ödehus till ett annat

I Balsby kom Lena över ett torp som stod på ofri grund och skulle rivas. För 5 000 kronor fick hon ta allt hon ville ha. Köksspisen kommer därifrån, flera fönster, innerdörrar, dörren till stallbyggnaden, tegel till skorsten och mycket mer.

Bjälkarna i taket är rundade i hörnen, de kommer från ett stall, så korna har kliat sig på dom därför är dom inte så kantiga. Innerfönstren är från loppis och alla fönster har gamla munblåsta glas. Allt är genomtänkt och återbrukat.

- Man behöver inte vara så rädd för att testa. Det viktiga är att våga, i ett så gammalt hus sitter saker och ting inte fast utan det är lätt att byta del för del. De flesta fönstren från 1800-talet är kvar, men huset har fått nya innerfönster.

Ett riktigt hem

År 2014 blev torpet Lenas permanenta bostad. Då fick det också el, vatten och avlopp. Men maten lagas på vedspisen eftersom den ändå är igång.

- Jag vill gärna visa andra att det går att leva enkelt och utan stora kostnader. Tidigare var jag självförsörjande, men eftersom vargen härjar i skogen har jag inte längre höns och får, så idag köper jag mer mat.