En skånelänga får nytt liv

Det är svårt att förverkliga drömmen om en liten gård på landet när man är 20 år. Pengar på banken och fast jobb är krav som kan vara tuffa att uppfylla, speciellt när man är ung. Men Bror och Alma visste vad de ville och började leta renoveringsobjekt på den skånska landsbygden. Och de lyckades – i en av byarna i Sjöbo kommun fanns ett ödehus som väntade på att någon skulle rädda det från att förfalla.

Det är varmt och ombonat i huset och det luktar nybryggt kaffe. Bror och Alma fixar fika i köket och sätter fram koppar på köksbordet. De har bott i den lilla skånelängan i sju år, och det har varit en bitvis tuff resa för dem att renovera ett förfallet hus, och samtidigt bilda familj och sköta jobbet.

Konsten att rädda ett ödehus och att hitta hem

Vi tar historien från början. Bror berättar:

- Vi var ute på långresa med vår husbil när Alma blev gravid – då åkte vi hem till Malmö, där vi fick låna en lägenhet av min pappa. Vi bodde bra, men kände båda två att vi absolut inte ville bo i stan med barn. Vi ville leva enkelt och billigt och försöka vara hemma så mycket som möjligt med barnen.

När beslutet att flytta ut på landet var fattat, började den stora husjakten runt om i hela Skåne. Plan 1 var att hyra.

- Det var lite av en chock att upptäcka hur dyrt det är att hyra hus på landet, och vi hittade ingenting som passade, berättar Bror.

Efter tröstlöst letande efter lämpligt hus att hyra, var det till slut Brors mamma som föreslog att det unga paret skulle köpa ett hus. För att få ihop ekonomin, gick föräldrarna i borgen så att Bror och Alma kunde få ett lånelöfte.

Då började plan 2, köp billigt renoveringsobjekt på landet.

Inte heller den planen gick smärtfritt i lås, då Skånes bostadsmarknad stadigt är varm eller het. Alma och Bror hade inga krav på var i Skåne huset skulle ligga – de åkte långt ut på landet i Simrishamn, till östra Sjöbo, norrut och ner runtom i Tomelilla och Ystad; de gick på visningar och var med i budgivningar, men nej, det fick inget hus.

- Jag lusläste annonser på Hemnet men insåg att det inte fungerade för oss, där hänger alla! Så jag gav mig ut på alternativa sajter som kändes allt annat än professionella, säger Bror och skrattar. På en sådan webbsida hittade jag en pytteliten husannons utan bild, och tänkte yes, här har vi det – här har vi en chans!

Äntligen fastighetsägare

Bror tog upp adressen i google street view, och tänkte att där var ju fint, och så kontaktade de ägarna. Efter förhandlingar så blev Alma och Bror till slut fastighetsägare. För 350 000 kronor fick de en skånelänga i Kumlatofta med cirka 72 kvm boyta och 1 850 kvm tomt.

Må så vara att huset saknade vatten, avlopp och värme, samt att det stått tomt i decennier. Dessutom var trädgården helt igenvuxen. Men den gamla korsvirkeslängan från mitten av 1800-talet, som en gång varit hem till Storekjell under många år, hade nu fått en chans att överleva fukt och förfall. Bror och Alma började den långa och slitiga resan att renovera – med starkt begränsad budget och en bebis på väg.

Bror och Alma lever efter filosofin byggnadsvård, så de vill vårda och återställa allt så långt det går. De har lagt sin själ och all arbetskraft i huset och har letat material via annonser; så än en gång har de kört Skåne runt, den här gången i jakt på allt som de behövt för att bygga ett fungerande hus.

Den gamla skånelängan har fått ett gediget golv av träplank – när de flyttade in fanns inget golv, bara sand. Väggar har öppnats upp, innertak och ett kök installerats (inte riktigt klart, men på god väg), fönster renoverats, vattenburet uppvärmningssystem satts in, ovanvåningen isolerats där nya rum nu inreds, toalett satts in, nytt avloppssystem grävts ner och en vacker ytterdörr har kommit på plats. En himmelsblå skapelse, som pryder huset.

- Min pappa är arkitekt och har också ett intresse för byggnadsvård, så han har genom åren samlat på sig fina saker. Vi fick ytterdörren av honom, berättar Bror och fortsätter historien om hur svårt det var att få den på plats, och att de lär sig nytt hela tiden. Alldeles nyligen har dörren kompletterats med nysnickrade dörrluckor.

Vacker trädgård

Utvändigt har den en gång så vackra trädgården röjts fram och nu blommar pionvallmo, lavendel, solrosor och kärleksört ihop med syrener, persiko- och valnötsträd. Alma visar runt och berättar att de för något år sedan var självförsörjande på grönsaker. Men i år räckte inte orken till för att underhålla odlingarna.

Familjen har utökats med en dotter till och Bror har startat företag inom byggnadsvård, och han har en anställd. Det tar på krafterna att renovera allt själv när man dessutom ska hinna med hem och familj.

- Just nu tar vi allt i etapper, berättar Alma. Vi har mycket kvar att göra, men vi unnar oss att fundera lite nu på hur vi ska ta oss framåt, vad vi vill på lite längre sikt. Ibland är det svårt att se hur fint det har blivit och hur mycket vi har gjort – man ser mest allt som är kvar att göra.

Även om den utmaning de tagit sig an ömsom sliter på dem, ömsom ger dem otroligt nyttiga lärdomar om renovering och prioriteringar, så har de samtidigt fått många fantastiska minnen. Det skrattas mycket i köket när Bror och Alma berättar om de senaste åren.

- Bara en sån sak som när vi skulle få vatten, säger Alma. Vi hade burit vatten i dunkar från grannen, och var så trötta på det. Så när vi äntligen hittade en bra firma som hjälpte oss att borra en ny brunn, så var det som julafton när vi sen kopplade in vattnet. Hela familjen stod runt nya brunnen och alla var överlyckliga.

Lärt sig mycket

Så hur känns det nu – ångrar de beslutet att ta sig an ett ödehus?

Svaret från de båda blir nej, de ångrar det inte. De har lärt sig mycket, insett att de skulle gjort en del saker annorlunda idag om de hade börjat om, och de vet också att man tappar sugen emellanåt när det blir för mycket på alla håll. Då får man leva en stund i sitt hus och få tillbaka lusten.

- Det här är ändå vårt hus, säger Alma. Vårt egna hus, och vi kan forma det precis som vi vill.

Önskelistan för huset är lång – träpanelen på fasaden ska bort och korsvirket ska fram och tas om hand, båda önskar sig lite större boningsyta och Bror vill ha en verkstad – den behövs nu när han driver eget inom byggbranschen.

Men möjligheterna finns på deras fastighet, för nyligen fick de köpa till lite mark från grannen. Nu äger de 1,3 hektar och styr själva över marken runt sitt hus.

- Men innan vi gör något annat, säger Bror, så ska huset få ett nytt vasstak. Och jag lägger det själv; det är roligt att använda sin kunskap till det egna huset och inte bara när man jobbar på andras fastigheter.

- Och jag ska vara med och lära mig att lägga vasstak! säger Alma entusiastiskt.

Så vem vet, kanske blir det tre anställda i familjebolaget som sysslar med byggnadsvård. Kunskapen om hur man vårdar gamla hus, är delvis en gåva från ödehuset i Kumlatofta - ett tack till den unga familjen som gav det liv igen.