Lilla Hjärås

Solen lyser när vi rullar in på grusplanen. Gården från 1920 är omgärdad av åkrar och badar i sol, att det har regnat under natten syns knappt. Elin och Matthias öppnar dörren och hälsar, och inifrån boningshuset hörs hundskall. Det är en schäfer- gårdshundhund, och en kopov jakthund på 11 månader, som är i groventrén och vill hälsa. Vi går en runda på bottenvåningen som paret började renovera för drygt ett år sedan. Vi sätter oss och fikar medan de berättar om sin resa.

Söka efter ett eget ställe

Paret bodde tidigare i ett hyrt hus, men efter att ha varit tillsammans i 11 år längtade de efter ett eget ställe att sätta rötter på. Båda är uppväxta på landet och visste att det var så de ville bo. Men att hitta rätt plats var inte lätt. En dag dök ett ödehus upp och eftersom Matthias gått i skolan med säljarna ringde de och sa att de gärna ville komma och kolla. Men att komma innan visning var inte aktuellt. Detta var precis efter pandemin, och innan räntorna gick upp så intressenter fanns det gott om. Som köpare kunde man välja mellan tre olika alternativ på tomtstorlek då avstyckningen inte ännu var gjord.

Beslutet att köpa

Gården, som stått tom i cirka 10 år, var inte i strålande skick. Taket och ytterväggarna var bra, det fanns en panna från 2009 som bara gått 550 dygn, men i övrigt var det ganska skruttigt. Något golv att tala om fanns inte. Elin och Matthias bestämde sig när de gick in i budgivningen att deras tak var 800 000 kronor och de ville ha alternativet med mesta möjliga markstorlek. Något lånelöfte från sin dåvarande bank var inte att tala om, men på inrådan från vänner frågade paret en mer lokal bank som sa ja. Men så sprang budgivningen iväg och efter att ha gått över sitt eget tak och lagt ett bud på 810 000 var paret tvungna att ge sig. Så otroligt tråkigt men vi kunde ju inte fortsätta hur högt som helst, berättar de. Men så ringde säljarna upp och sa att de ville tacka ja till budet på 810 000 trots att de andra budgivarna lagt 825 000. Att ha en köpare som visste vad det innebar att bo på landsbygden och att bo granne med ett lantbruk, vägde tyngre än högsta möjliga slutpris.

Renoveringsarbetet börjar

Medan avstyckningen pågick började paret med dräneringen. Något vi märker när vi pratar med människor som tagit över ödehus där avstyckning behövts, är att det är inte ovanligt att, med ett godkännande från den gamla fastighetsägaren, påbörja sin plan trots att huset inte tagits över ännu. Så även här, de jobbade utomhus fram till tillträdet i januari 2023. Då sa paret upp sitt andra hus och hade nu tre månader tills det var dags att flytta in. Matthias, som är son till en snickare och själv jobbar i branschen, var inte så orolig medan Elin, som är lärare, kände sig ganska långt utanför komfortzonen. Med en renoveringskredit som byggde på en ny värdering fanns det ingen tid att förlora.

Flytten och den första tiden

Efter tre månader flyttade de in som bestämt, då fanns ett sovrum med spånskiveväggar och en toalett i källaren med bara golvreglar som tak. Duscha fick de göra hos Matthias föräldrar en bit bort. "Skulle vi göra om projektet, hade vi fixat så det fanns någonstans att duscha direkt", skrattar de. För med två heltidsjobb vid sidan av ett boende mitt i en renovering går det inte att hoppa över duschen någon gång ibland. Paret flyttade in med en hund, höns och en katt, men nu har familjen utökats med en hund till, ankor, en bagge och får. Matthias drömmer om åsnor så det blir väl nästa addering till familjen.

Utmaningar och lärdomar

Det har inte bara varit en dans på rosor: Ett sprucket finger och en tid på kryckor, får man kanske räkna med när man tar sig an ett sådant här projekt. Väggarna invändigt var det bara att riva, men paret har försökt bevara det som gått. Takbjälkarna hade Elin bestämt sig för att de skulle behålla, och trots att det var cirka 200 spik att dra ut i varje så sitter de på plats i kök och vardagsrum. Genom att måla dem mörka ser man inte hur mycket arbete det varit med dem. Den gamla trappen har blivit källartrappa och det finns ingenting som gick att spara som inte har använts.

Tips för andra renoverare

Vad skulle ni vilja ge andra som står inför liknande projekt för tips? frågar vi.

- Tydliga delmål, så att man kan fira eftersom. Det kan vara enkelt, en extra god middag eller så, säger Elin.
- Att göra klart ett rum i taget. Vissa saker måste ju såklart göras simultant, till exempel kakla, men när det momentet är över - fortsätt att göra färdigt det rum du höll på med. Det blir bättre och inte lika överväldigande, menar veteranen Matthias.

Elin har också sparat gamla tapeter i ett fotoalbum, genom att bläddra i det får man en känsla för hur det var i huset förr; här finns också tidningsartiklar som hittats i väggar och golv sparade.

Framtida planer

Framåt är det dags att ta tag i övervåningen och putsa fasaden, men prio nu är fokus på djuren och grönsakerna i landet. Efter att ha genomfört detta stora projekt känner sig Elin och Matthias starkare och mer enade än någonsin tidigare.
- Nu har vi sett alla sidor av varandra och vi har lärt oss stötta varandra mer än förut, avslutar de med ett leende.