Månadens arkivbild 2018

Det här unga luciatåget från 1965 bestod av elever på den så kallade Husmodersskolan, som var en del av Yrkesskolan i Sjöbo. Yrkesskola var en skolform som låg i gränslandet mellan dagens gymnasieskola, komvux, och studieförbundens verksamhet. Det var en frivillig skolform som i första hand skulle vara förberedande för yrkeslivet för de som hade gått folkskolan.

Yrkesskolan hade haft verksamhet i Sjöbo sedan början av 1950-talet, inhyrda i diverse lokaler runt om i tätorten med omnejd. Mot slutet av 1950-talet ville man få egna lokaler, dels för att samla den befintliga verksamheten och administrationen, men också för att kunna ge heltidsutbildningar. Man oroade sig för att köpingen skulle bli lidande om ungdomarna flyttade till andra kommuner för att få den utbildning de behövde, eftersom flera av grannkommunerna hade varit mer aktiva när det gällde utvecklingen av utbildningen.

Detta ledde till att man i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet byggde två byggnader på området där Sandbäcksskolan finns i dag. Verkstadsskolan låg lite nordväst om det gamla skolhuset, intill den gamla banvallen efter Landskrona-Kävlinge-Sjöbo järnväg, som lades ner på 1950-talet. Husmodersskolan låg vid Planteringsgatan och har efter hand integrerats i Sandbäcksskolan, genom en del ombyggnationer.

De heltidsutbildningar som bedrevs kallades verkstadsskola respektive husmodersskola. Verkstadsskolan hade sitt ursprung i en arbetslöshetskurs för reparatörer, smeder och svetsare. Vad de som gick den tvååriga verkstadsskolan lärde sig var i huvudsak verkstadsteknik av olika slag, och eftersom det var på 1960-talet är det föga förvånande att samtliga elever var pojkar och unga män. Nu skulle man ju kunna tro att de som gick husmodersskolan gjorde det för att bli hemmafruar, men fullt så enkelt var det inte. Visserligen var en av motiveringarna till att starta husmodersskolans helårsutbildning att flickorna inte ansågs hinna lära sig tillräckligt på egen hand efter fortsättningsskolan (som för flickor i regel bestod i några veckors undervisning i matlagning) för att ”rätt sköta ett hem”, men man ville också se till att blivande kökspersonal, barnvårdare, hemsamariter med mera fick en bra grund att stå på inför yrkeslivet. Att alla elever var just flickor eller unga kvinnor hörde till tidsepoken lika mycket som att pojkarna huserade på Verkstadsskolan.

Nu stod inte lokalerna tomma när dessa elever gått hem för dagen, för kursverksamheten fortsatte som tidigare, med deltids- och kvällskurser i allt från vävning och knyppling, via styckning och tillagning av fisk, och svetsning, till skattedeklaration och maskinskrivning, för folk i alla åldrar. Ett visst samarbete med de lokala studieförbunden förekom när det gällde utnyttjandet av lokalerna.

Yrkesskolans storhetstid blev kort. Elevunderlaget började sjunka redan i slutet av 1960-talet, troligen delvis beroende på införande av grundskolan. Den slutliga dödsstöten kom då gymnasieskolan infördes 1971, genom att skolformerna fackskola, gymnasium och yrkesskola kombinerades.

Heltidsundervisningen kunde inte fortsätta som tidigare. Yrkesskolans olika heltidsutbildningar låg ofta till grund för de praktiska linjerna, senare programmen, inom gymnasieskolan, men det blev inte någon gymnasieskola i Sjöbo, i varje fall inte i början av 1970-talet. De få som gick gymnasieskolan de första åren gick i regel i Ystad. Den kommunala vuxenutbildningen, som var relativt ny, tog efterhand över en del av deltidskurserna och även ett antal lärare.

Men detta anade knappast de här unga luciafirande eleverna på husmodersskolans helårskurs när detta kort togs i december 1965.

Källor: Sjöbo kommunarkiv, Wikipedia.

Den här gången ska vi fortfarande hålla oss till ämnet lokala kändisar, men vi lämnar gatorna i Sjöbo och förflyttar oss till Brandstads prästgård.

Ett foto på en slätrakad, äldre man i prästrock och prästkrage. Tittar man noga ser man att mannen på bilden har ett ordenstecken på bröstet, och vänder man på fotot finns en handskriven hälsning daterad 1/11 1915 som är undertecknad Nils Sandberg. Nils Sandberg var under flera decennier kyrkoherde i Brandstad, den siste som använde den gamla prästgården som tjänstebostad, och ledamot av Vasaorden.

Nils Sandberg föddes 1843 i Glimåkra socken, och började studera vid Lunds universitet 1864, där han för övrigt hörde till Skånska nationen. Sandberg prästvigdes 1870, men först 1881 fick han sin första och vad det verkar enda tjänst, som kyrkoherde i Brandstad. Denna tjänst hade han ända till sin död 1916. År 1904 utses Sandberg till kontraktsprost, vilket innebär att han var den som ledde kontraktet, en samling av församlingar och/eller pastorat inom stiftet. Brandstads församling hörde till Brandstad och Södra Åsums pastorat, och till Färs kontrakt, som på den här tiden i stort sett motsvarade Färs härad.

Sandberg utnämndes 1911 till ledamot av Kungliga Vasaorden. Han kunde inte bli riddare av orden eftersom han var präst, och därför blev han ledamot i andliga ståndet. Om man som Sandberg var statligt anställd och hade en högre tjänst kunde man tilldelas en orden som tack för långvarig och intygat väl utförd tjänst.

Förutom fotot finns få spår av Sandberg i kommunarkivet. Han bör ha varit ordförande för skolrådet, eftersom kyrkoherden i regel var det på den tiden, men det finns inga handlingar från hans tid bevarade i kommunarkivet som bekräftar det. Däremot finns hans namnteckning bevarad i ett flertal versioner, eftersom Brandstads kommunalstämmas protokoll lästes upp i samband med gudstjänsterna, och tjänstgörande präst skrev ett intyg om när detta hade skett i protokollsboken.
Sista gången Sandberg intygar att ett protokoll är uppläst är i mars 1915. I november samma år, alltså vid samma tid som Sandberg skriver sin hälsning på baksidan av fotot, får församlingen en vikarierande präst och i augusti 1916 avlider Nils Sandberg, 73 år gammal.

Källor: Sjöbo kommunarkiv, Brandstad kyrkoarkiv i Nationell Arkivdatabas (NAD), Kunglig Maj:ts Orden, Svenska kyrkan, Skatteverket, Färs kontrakts prostarkiv i NAD, Färs Häradsrätts arkiv i NAD, ”Svenskt porträttgalleri / X:7 Prästerskapet i Lunds stift (Biografier af Albin Hildebrand)” genom Projekt Runeberg, Färs hembygdsförening, Brandstadsbygdens byalag.

Den här gången har vi en riktig kändis. Han bör i alla fall ha varit en lokal kändis, fiskhandlaren Nils Råby, när fotot togs någon gång runt år 1905. Tyvärr har vi inte mer information än så om det här fotografiet i kommunarkivet. Hur det har hamnat här och varför? Vem var Nils Råby? Hette han så, eller var det ett smeknamn? Var är fotot taget, på vilken gata? Är det ens taget i Sjöbo, som man har angett?

I huset bakom Nils Råby skymtar en fotografs studio till vänster och ett bageri och konditori till höger, men det är svårt att utskilja namnen på skyltarna. Det är inte helt otroligt att tänka sig att det är fotografen som har studion i bakgrunden som har tagit fotot.

Den här informationen har vi fått från historiekunniga följare på kommunens facebooksida:

Detta vykort är taget av Frans Ekdahl vars ateljé fanns i huset till vänster innan bageriet, Nils Jönssons Öhrströms Ångbageri. Frans hade en kvinnlig assistent som hette Selma Persson och det är nog en och annan Sjöbobo som blivit fotade av Selma. Bland annat undertecknad som kan ståta med ett bröllopsfoto förevigat av nämnda dam.

Huset i bakgrunden är idag Västergatan 4. där Frans Ekdahl hade sin atelje till vänster. Till höger var det Öhrströms Bageri som startade här på 1890-talet. Idag Sjöbo Pizzeria. Mannen med hästen är åkaren och fiskhandlaren Nils Larsson "Råby". Med hästen Eva. Han bodde i ett hus som låg där nu Klipotek Angelina finns på Västergatan 33.

I kommunarkivet finns ett fåtal gamla valsedlar från val till riksdagens andra kammare bevarade. Det är inte så vanligt att valsedlar från val till riksdagen finns bevarade efter mer än 100 år. De som finns i arkivet är från valen 1899 och 1908.

Bilderna visar bland annat hur röstsedlarna såg ut vid valet till andra kammaren 1899. Man hade inga förtryckta sedlar, utan använde handskrivna papperslappar. Man skrev kandidatens titel, namn, och även var de bodde, för att hålla isär personer med samma namn. Just de här valsedlarna är från dåvarande Vanstad kommun, och det var bara 12 personer som röstade.

Precis som idag var det 1899 kommunerna som hanterade själva valet och först räknade ihop rösterna, och en annan myndighet som ställde samman alla uppgifter. År 1899 skickades valprotokollen från alla Färs härads, eller domsagas, kommuner till domaren i häradsrätten i Sjöbo.

Från det att tvåkammarriksdagen infördes 1866, och fram till den allmänna rösträtten infördes 1918-1919, fanns krav på en viss inkomst eller förmögenhet, både för att man skulle vara valbar och för att man skulle få rösta i valet till andra kammaren. När man införde kommunerna för hantering av de ickekyrkliga frågorna i socknarna 1863 hade man liknande krav. Inkomstreglerna gjorde att en del bolag, och myndiga, förmögna kvinnor, kunde ha rösträtt i kommunalvalen. Ledamöter i riksdagens första kammare hade högre krav på sig, och valdes länge indirekt genom landstingen och fullmäktige i de största städerna. I vissa val hade de som hade stora inkomster eller förmögenheter mer än en röst.

Inkomstreglerna gjorde också att den som fick försämrade inkomster förlorade sin rösträtt. Skatteskulder gjorde att man varken var valbar eller hade rösträtt, oavsett hur ekonomin såg ut i övrigt, vilket kunde ställa till stora förändringar i valresultaten när sådant upptäcktes i efterhand.

Färs domsaga, där större delen av nuvarande Sjöbo kommun ingick, var en valkrets. Den kandidat som fick flest röster i valkretsen blev riksdagsman. Det fanns också valkretsar med indirekta val, som i amerikanska presidentval, där man väljer elektorer, som i sin tur väljer en av kandidaterna.Valdeltagandet har ökat i takt med att fler fått rösträtt. Ju fler som fått rösta, desto fler av dem har utnyttjat rösträtten.

I valet 1899 låg valdeltagandet i hela riket runt 40%, vilket var en avsevärd ökning från 1872-talet när det snarare låg runt 19%. Valdeltagandet var generellt sett mycket högre i städerna än på landsbygden. Valdeltagandet i Färs domsaga var 1899 beskedliga 19,2%.

För att sätta siffrorna i perspektiv var det 1272 personer som var röstberättigade i Vanstads valdistrikt i riksdagsvalet 2014, och 1072 av dem som röstade, alltså 84,3%.

Hur gick det då i valen 1899 och 1908? Vem blev riksdagsman för Färs domsaga?

Färs domsagas riksdagsman mellan 1887 och 1911 var Nils Nilsson i Skärhus, Långaröds socken (1841-1935). Han ska ha varit barnbarn till riksdagsmannen Nils Månsson i Skumparp, Ljusets bonde, som står staty vid skolan i Fränninge. (Uppgiften i Svenska Dagbladets årsbok om att han skulle varit son till Nils Månsson stämmer knappast, eftersom "Skumpen" dog flera år innan Nils Nilsson föddes).

Nils Nilsson i Skärhus hade ingen konkurrens att tala om i valet 1899. Han fick 93,5% av rösterna i valkretsen. I Vanstad röstade alla utom en på honom.

Källor: Sjöbo kommunarkiv, Riksdagen.se, Wikipedia, SCB, Svenskt porträttgalleri / XXV:2. Riksdagens andra kammare 1867-1904 (biografier af Albin Hildebrand) via Projekt Runeberg, Svenska Dagbladets Årsbok / Trettonde årgången (händelserna 1935) via Projekt Runeberg.

Så här till skolstarten passar det bra med bilder på den då nya folkskoleskolbyggnaden i Sjöbo. Den byggdes 1909-1911, och revs i början av 1970-talet samband med moderniseringen och utbyggnaden av nuvarande Emanuelskolan, så det bör fortfarande finnas åtskilliga sjöbobor som fortfarande minns byggnaden.

Efter några års förberedelser startade bygget av det moderna skolhuset och gymnastiksalen 1909, men tyvärr hann man inte så långt innan även Sjöbo drabbades av den landsomfattande storstrejken som inleddes 4 augusti detta år. I skolbyggnadskommitténs protokoll från 24 augusti 1909 konstateras att även om arbetet skulle återupptas inom kort skulle man inte "hinna få byggnaderna under tak innan höstregnen och vinterrusket inträffade", och därför beslöt man att skjuta upp det fortsatta byggandet till våren 1910, oavsett hur strejksituationen utvecklade sig.

Fotot på byggnadsarbetarna framför skolhuset kan vara taget sommaren 1910, eller tidigt på hösten samma år. I protokoll och räkenskaper går det att läsa att man i juli detta år betalade hela 50 kronor för "resegille" eller taklagsfest åt arbetarna. Detta firande sker enligt tradition när takstolar och taknock är på plats, och eftersom taket redan är lagt på byggnaden på bilden, medan byggnadsställningarna fortfarande är kvar, kan man anta att taket är relativt nylagt. Man har heller inte satt in alla fönster, så det troliga att bilden är tagen innan "höstregnen och vinterrusket inträffade" detta år. Byggnationen fortsatte in på hösten 1911. Den 13 oktober ansåg skolbyggnadskommittén att dess uppgift var slutförd och upplöste sig själv.

Ett senare foto visar hur skolbyggnaden och gymnastiksalen såg ut när man blivit klar och skolan fyllts av elever. Med för tiden modern ventilation och modernt värmesystem och särskild byggnad för gymnastik, var det en helt annan skola att gå i än i de små byskolorna i trakten.