Månadens arkivbild

Vår kommunarkivarie plockar varje månad fram en bild från vårt kommunarkiv i kommunhuset. Bilden publiceras tillsammans med en faktaspäckad text som berättar om bilden.

Månadens bild är från 1980 och föreställer Gamla Torg med utsikt mot kommunhuset. År 1977 hade man avslutat utbyggnaden av tingshuset till det nuvarande kommunhuset, och inkluderat ett helt nytt bibliotek med ingång från torget och från Södergatan. Kommunhuset och biblioteket har byggts om både in och utvändigt flera gånger sedan 1977. Det senaste projektet är den ombyggnad av biblioteket som skett under hösten 2019 inför införandet av meröppet.

Redan i samband med förberedelserna inför kommunsammanslagningen 1974 stod det klart att man behövde bygga ut tingshuset i Sjöbo till den nya kommunens administration. Dessutom var Sjöbo i behov av större lokaler för biblioteksverksamheten, då lokalen på Grengatan inte längre räckte till. Därför beslöts i samråd mellan de dåvarande kommunerna att bjuda in fem olika arkitekter till en idétävling om en utbyggnad av tingshuset som skulle fylla båda funktionerna.

Projektet försenades några år, till efter kommunsammanslagningen, delvis för att det rådde delade meningar om Kjell Aage Nilssons och Claes B Perssons vinnande tävlingsförslag, och delvis på grund av att det var brist på tillgänglig mark i anslutning till Gamla torget. Sjöbo kommun hade köpt fastigheten till väster om tingshuset, med Villa Rosvik, redan innan sammanslagningen, men det var när den nya kommunen köpte fastigheten till öster, med f.d. Cernes, som det vinnande förslaget kunde genomföras, även om det aldrig genomfördes fullt ut.

Tidskriftsrum, referensbibliotek, 30 lyssnarplatser för musikavlyssning, ett särskilt tonårsrum, och möjlighet att visa film i utställningshallen på bottenplan, var en del av den service som det nybyggda biblioteket kunde erbjuda enligt den broschyr som gavs ut 1977 då byggnaden stod klar.

Källa: Sjöbo kommunarkiv

Framsidan på en sliten protokollsbok.

Lördagen den 9 november är det Arkivens dag!

Andra lördagen i november varje år uppmärksammas Arkivens dag över hela Sverige. Varje år finns ett centralt tema, och temat för 2019 är Gömt och glömt?

Att något glöms bort eller gömmer sig i ett arkiv är inte helt ovanligt, och ofta beror det på att den som registrerat materialet i arkivförteckningen har missat något, eller helt enkelt missförstått. Men när det gäller arkiv efter små landskommuner är det ännu vanligare att något inte går att hitta för att materialet aldrig har lämnats in.
Att handlingar inte ens kommit fram till kommunarkiven är tyvärr vanligare än man kan tro, i synnerhet när det gäller den första generationens kommuner (1863-1951). Det fanns i regel inte något särskilt ställe att samla dem på i de små landskommunerna.

De kommuner som i dag är sammanslagna till Sjöbo kommun utgör inga undantag. Det fanns inga kommunhus, och man samlades där man fick plats, i skolor, sockenstugor och fattiggårdar, och ofta togs alla handlingar med dit och sedan hem igen. Under flera decennier var det ordförandena i kommunalstämman, kommunalnämnden, och de få nämnder man hade, som skrev protokollen, och troligen hade de också mycket av korrespondens och räkenskaper hemma hos sig, förutom protokollen. Det gjorde att det var lätt att missa en del äldre, inaktuellt material när det blev en ny ordförande. Den gamla, sedan länge fullskrivna protokollsboken var lätt att glömma bort, när det fanns viktiga aktuella handlingar att ta hand om.

På det här viset har många äldre kommunala handlingar blandats ihop med privata handlingar, glömts bort, kastats bort vid husrensningar, eller lämnats vidare till historieentusiaster. Men ibland, när den som har hand om de här handlingarna har insett vad det är för något, då får kommunarkiven in de saknade handlingarna i efterhand, som den här protokollsboken, och det är vi väldigt glada för.

Bild på diplom

Den 23 oktober 1929 delades dessa diplom ut vid tävlingar i skolgymnastik i Sjöbo. Grenarna som det tävlades i var:

  • Tunnelboll
  • Bollkast med kapplöpning
  • Stafettlöpning med vändning
  • Lagtävlan

Att döma av grenarna var det mer fråga om motionsgymnastik och inte om den typ av gymnastik som man tävlar i.

Klicka på bilden för att förstora den.


Huruvida de deltagande barnen tog evenemanget på allvar är svårt att säga, men de som signerade diplomen tog det antagligen på största allvar, då de var J G Thulin (1875-1965) och Axel Berg von Linde (1883-1969), Skånes Gymnastikförbunds dåvarande ordförande respektive sekreterare och kassör. Båda var gymnastikentusiaster och förkämpar för spridandet av gymnastik som motionsform, inte bara regionalt i Skåne, utan även nationellt och internationellt. Båda skrev också ett antal böcker och skrifter om gymnastik, både i teori och i praktik. Thulin skrev bland annat en sammanfattning av bestämmelserna för gymnastikundervisningen ur undervisningsplanen för folkskolan från 1919 (som trädde i kraft 1920-1923), med kommentarer och bilagor med råd och instruktioner om allt från hur man löser inrättandet av en gymnastiksal när det saknas lokaler, till hur man syr lämpliga gymnastikbyxor för flickor. Både Thulin och Berg von Linde arbetade dessutom yrkesmässigt med dessa frågor, bland annat som gymnastikinspektörer.

Gymnastik hade länge sett som en motionsform för män, men 1929 var den tiden sedan länge förbi, även om flera av de som var involverade i gymnastiken i Sverige under första halvan av 1900-talet var män som kommit i kontakt med idrotten genom det militära.

I början av 1900-talet startade ovan nämnda J G Thulin och hans fru Emy gymnastik för kvinnor i Lund. Skånes Gymnastikförbund grundades 1910 och i början av 1920-talet började det på initiativ av Berg von Linde och Thulin att anordna flera gymnastikläger för skolbarn, något som senare ledde till grundandet av Lingvallen, och som ska ha ökat intresset för skolgymnastik hos lärare, skolmyndigheter och inte minst hos allmänheten.

Källor: Sjöbo kommunarkiv, ”Vem är vem. Stockholmsdelen 1945” (genom projekt Runeberg), Lingvallens hemsida (http://www.lingvallen.se/start/?ID=50377), Svensk Läraretidning (genom projekt Runeberg), Lunds Kvinnliga Gymnastikförenings hemsida (https://lundskvinnliga.se/)

Månadens bild: Augusti

Månadens arkivbild är en aktmapp från Sjöbo dispensärbyrå också känd som Sjöbo distriktsdispensär.

Dispensär är ett franskt låneord, och betyder egentligen en plats där läkemedel tillreds och utlämnas. I svenskan har det huvudsakligen fått en annan betydelse, och det är sjukvårdsmottagning för uppspårande och bekämpande av tuberkulos.

Den första dispensären i Sverige startade sin verksamhet 1905 i Uppsala, och under 1900-talets första hälft upprättades dispensärer över landet, med regionala centraldispensärer i större städer, i regel med tillgång till sjukhus, och med lokala distriktsdispensärer på mindre orter.

Det saknas en del dokumentation i kommunarkivet om exakt när dispensärbyrån i Sjöbo inrättades, men troligast 1920 eller 1921. Distriktet verkar ha bestått av det område som motsvarar dagens Sjöbo kommun, samt vissa delar av Lunds kommun (Veberöd och Vomb), Tomelilla kommun (Ramsåsa) och Ystads kommun (Baldringe). Egentligen var det landstingets verksamhet, men de som styrde det faktiska arbetet på plats var en lokalstyrelse, och det är den styrelsens handlingar som är bevarade i kommunarkivet. Kommunerna stod för en stor del av finansieringen av den lokala verksamheten, men även bidrag från majblommeföreningar, och privata donatorer och donationsfonder, förekom. Kommunerna bidrog i regel ekonomiskt bara när det gällde deras egna innevånare, men det finns ett par undantag.

Dispensärbyrån bemannades de första åren i första hand av en särskild dispensärsjuksköterska, och det som erbjöds var bland annat ekonomiskt bistånd till mat och kläder, viss vård och betalda sanatorievistelser, men framför allt försökte man genom undersökningar och tester identifiera de som bar på smittan för att förhindra att den fördes vidare.

Calmettevaccinering och antibiotikabehandling bidrog till att antalet tuberkulossjuka sjönk, och efterhand förlorade distriktsdispensärerna sin betydelse, delvis också för att Sveriges befolkning generellt sett fick det materiellt bättre. De som är mest sårbara för tuberkulosbakterien är de som har ett nedsatt immunförsvar, och därför drabbas oftast små barn, de som är undernärda eller de som lider av sjukdomar som påverkar immunförsvaret. På 1950-talet började man över hela landet avveckla de fristående distriktsdispensärerna, och dispensärverksamheten flyttade efterhand in på sjukhusens lungmedicinska avdelningar.

Exakt när man avvecklar verksamheten i Sjöbo framgår inte av den dokumentation som finns bevarad i arkivet, men de senaste bevarade handlingarna är från mitten av 1940-talet.

Har du några minnen från dispensären i Sjöbo, eller känner du till något mer om den? Kontakta gärna kommunarkivet.

(Källor: Sjöbo kommunarkiv, Nationalencyklopedin på NE.se, Wikipedia)

krukmakare A G Elfstrands namnteckning

Månadens bild juli är krukmakare A G Elfstrands namnteckning.

Månadens bild är krukmakare A G Elfstrands namnteckning.
I dag är kanske Axel Gottfrid Elfstrand (1868-1944) mest känd som grundare av Elfstrands krukmakeri, som är öppet nu under sommaren, men han var också under många år ledamot av Södra Åsums kommunalstämma, senare kommunalfullmäktige. Han fick också under större delen av 1910- och 1920-talet förtroendet att vara en av de ledamöter som årligen valdes av fullmäktige att sköta revisionen av det gångna årets ”kommunala räkenskaper och förvaltning”, och medverkade även som antingen ledamot eller suppleant i nämnder kommittéer och utskott, främst taxeringsnämnden och beredningsutskottet.

I januari 1931 valdes Elfstrand till kommunalfullmäktiges vice ordförande för det året, men redan till sammanträdet i februari hade han lämnat in en skrivelse till fullmäktige där han avsade sig uppdraget, med motiveringen att han var över 60 år gammal. Det är med sifforna 11-11 i röster (fullmäktiges dåvarande ordförande O P Ljunggren bör ha fällt avgörandet), och med en del reservationer, som avsägelsen godkänns.

Månaden arkivbild är en beskuren bild av kommunalstämmans protokoll från 27 december 1920 som bland annat Elfstrand justerade, och gav oss ett av relativt få exemplar av sin namnteckning i de här sammanhangen.

Källor: Sjöbo kommunarkiv, Sjöbo kommun, Signaturer.se, Södra Åsums kyrkoarkiv

Månadens bild juni: Sjöbo kommuns kommunvapen

Idag (13 juni ) firar vårt kommunvapen 50 år. ”I fält av guld, ett svart avslitet björnhuvud med tunga och tänder röda och däröver en svart ginstam , belagd med en krona av guld”, lyder blasoneringen, det vill säga en beskrivning i text av de element och färger som ett heraldiskt vapen består av.

En blasonering kan tolkas på olika sätt rent konstnärligt, men för att det ska vara det beskrivna vapnet måste alla beståndsdelar som står i blasoneringen finnas med, och på det sätt de beskrivs. Ursprungligen togs kommunvapnet fram av Riksarkivets heraldiska sektion åt Sjöbo köping och fastställdes av Kunglig Maj:t den 13 juni 1969.

Köpingen önskade ett vapen som knöt an till Färs härads vapen, ”i fält av guld en gående svart björn, med tunga och klor röda, och ovanför denna en röd krona”. Heraldikerna gjorde en så kallad förkortning, och behöll bara huvudet av Färs härads björn till Sjöbos kommunvapen. Tanken var att samtidigt som kopplingen till häradsvapnet klart skulle framgå, skulle det också framgå lika klart att detta var ett annat heraldiskt vapen.

Det ursprungliga förslaget till vapnet finns inte bevarat i kommunarkivet eftersom den heraldiska sektionen bara tog fram ett exemplar, och när man hade godkänt det i köpingen skickades det på begäran tillbaka till Riksarkivet, men det finns ett foto på en del av det i kommunarkivet. Den design som antogs 1969 är densamma som har förekommit på Sjöbos kommunala flaggor, brevpapper mm. sedan dess.

Källor: Sjöbo kommunarkiv, Riksarkivet, Wikipedia.

Kungliga Automobilklubben, KAK:s, trafikregler för skolbarn som gavs ut 1926.

Den här månadens bild är Kungliga Automobilklubben, KAKs, trafikregler för skolbarn, som 1926 gavs ut av Kommunikationsdepartementet och var en del av den första trafikundervisningen i skolorna. Det här exemplaret finns i Södra Åsums skolråds arkiv.

På 1920-talet hade trafiksituationen förändrats så pass mycket att den trafikkultur som rått innan bilarna kom inte längre fungerade, och KAK tog det som sin uppgift att skapa en ny trafikkultur i Sverige. Det är nu vi får trafikgrupper som fotgängare, cyklister och bilister, och en uppdelning av vägbanan i olika fält som vardera gruppen ska färdas i, med bilisterna i mitten.

Trafikregler började införas och överträdelser sågs som lagbrott. Trots att det inte fanns många bilar i Sverige vid den här tiden, särskilt inte utanför de större städerna, var det biltrafiken som prioriterades i de här reglerna.

Det fanns då som nu en grupp i trafiken som vållade bilisterna bekymmer och det var barnen. Under många hundra år hade gator och vägar använts som lekplatser av barn både i städer och på landet. Med ökad biltrafik orsakade detta alltfler trafikolyckor. Att undervisa barnen i trafikreglerna och få dem att följa dem sågs av KAK som lösningen på problemet. KAK lyckades till slut övertyga staten om vikten av trafikundervisning i skolan.

Kommunikationsdepartementet gav alltså ut ”Trafikregler för skolbarn” 1926, och Kungliga Skolöverstyrelsen skickade ut ett direktiv om trafikundervisning samma år. Då hade de här trafikreglerna redan funnits ett par år och publicerats i Svensk Motortidning. År 1936 blev trafikundervisningen obligatorisk i skolan.

De flesta av trafikreglerna är bekanta för oss i dag, men notera att barnen lärde sig gå på vänster sida av vägen, trots att det var vänstertrafik på den tiden. En anledning kan vara att många av bilarna i Sverige var importerade från länder med högertrafik och därför vänsterstyrda, och det var lättare att ha koll på vägrenen på vänster sida på en smal väg när föraren satt på den sidan.

Källor: Sjöbo kommunarkiv, Skolöverstyrelsen ”Skolan och trafiken” (1983), Vägverket och Skolverket ”Trafik, miljö och samhällsplanering” (2000), KAKs hemsidalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, Wikipedia.

Gamla Torget som det såg ut i mitten av 80-talet.

Gamla Torget som det såg ut i mitten av 80-talet.

Den här månaden tar vi oss inte så långt tillbaka i tiden, utan håller oss till mitten av 1980-talet och Gamla torget i Sjöbo. Kommunarkivets uppgift är inte bara att bevara det förflutna utan också att dokumentera samtiden, det som kommer att bli historia.

I samlingarna finns en del foton från centrala Sjöbo som dokumenterar hur det såg ut för några decennier sedan.

Nu när Gamla torget är ombyggt, och torghandlare och påskpynt fyller större delen av det, är inte så lätt att komma ihåg hur det såg ut en gång. Telefonkioskerna har gått från att vara viktiga kommunikationspunkter till att vara en tidsmarkör på foton och i filmer, och de flesta av bilarna som är med på fotona är förmodligen skrotade.

Så här på kvinnodagen passar det bra att påminna om att vissa yrken har varit relativt jämställda från början. Till dem hör yrket som fotograf. Fotografikonstens utveckling under slutet av 1800-talet, tillsammans med reformerna för näringslivet gjorde att det blev möjligt för kvinnor att arbeta som fotografer och att driva egna studior.

Åren runt sekelskiftet 1900 fanns tre olika fotografer i Sjöbo och två av dem var kvinnor. Den ena av kvinnorna var Louise Thorell, som tagit detta foto. Den andra kvinnan, Anna Bengtsson, ska haft en filial i Tomelilla.

Inte alla kvinnliga fotografer blev långvariga i sitt yrke, bland annat för att enbart ogifta kvinnor över 25 var myndiga vid den här tiden. Om fotografen gifte sig blev hennes man automatiskt hennes förmyndare, och om maken inte ville att hon skulle fortsätta arbeta fick hon inte det.

Louise Thorells karriär verkar ha blivit kort, men av andra skäl. Hon etablerar sin firma 1896, men ska enligt uppgift ha avlidit av sjukdom redan 1901 i Trelleborg.

Apropå könsroller – barnet på bilden är inte nödvändigtvis en flicka, även om det är troligt. Småbarn kläddes från medeltiden fram till början av 1900-talet ofta i kolt, oavsett kön. Längden på håret säger inte heller det nödvändigtvis något om könstillhörigheten på små barn, och både pojkar och flickor i koltåldern kunde bära spets, att döma av andra foton.

Tyvärr finns inga uppgifter i arkivet om vem barnet på bilden kan vara. Vet någon av er det?

Källor: Sjöbo kommunarkiv, Nationalencyklopedin (ne.se), Svensk ordbok (svenska.se), Svenska Akademiens ordbok (svenska.se) Rötter (genealogi.se).

Vykort som visar tågstationen i Lövestad. Vykortet är från tidigt 1900-tal.

Månadens bild - februari. Den här gången tar vi tåget till Lövestad med hjälp av ett vykort från tidigt 1900-tal.

Den här gången tar vi tåget till Lövestad med hjälp av ett vykort från tidigt 1900-tal.

Järnvägen har spelat en stor roll när det gäller moderniseringen av Sverige, och även hur enskilda samhällen har utvecklats, särskilt i sydöstra Skåne. Troligen hade varken Sjöbo eller Tomelilla blivit det de är i dag utan järnvägen, och vissa tätorter hade inte ens existerat utan den, eftersom de växte upp runt tågstationerna som inte hade placerats i en befintlig by eller stad.

Stationen i Lövestad är en av de ursprungliga stationerna vid Ystad-Eslövs järnväg, som byggdes i mitten av 1860-talet och var en av de äldsta enskilda järnvägarna i Skåne. De flesta av Skånes järnvägar byggdes av privata järnvägsbolag från 1860-talet till första decenniet av 1900-talet. Med alla förbindelser som efterhand uppstod mellan järnvägslinjerna kunde man, i alla fall i teorin, nå hela världen från Lövestad via järnvägen. Lönsamheten på de olika järnvägslinjerna var mycket varierande, vilket ledde till att man redan i slutet av 1910-talet började lägga ner, eller slå ihop, linjer och bolag.

Järnvägen var den dåtida huvudleden för snabba och effektiva gods- och persontransporter, telegraf- och telefonledningar drogs utmed järnvägarna (mest för signalering mellan stationerna, men även vissa av de offentliga näten), och post fraktades med tågen. Stationerna blev därför knutpunkter för många typer av kommunikation. Eftersom frakt och annan kommunikation utgick från stationen, eller området runt det, blev det logiskt att placera postkontor, hotell och restauranger, och butiker i närheten av stationerna, och stationssamhällena utvecklades runt detta.

I likhet med Sjöbo uppstod behovet av att reglera ordningen, hälsoskyddet, byggandet och brandskyddet i Lövestad när tätorten växte, och Lövestad stationssamhälle bildade även det ett municipalsamhälle för att ha rätt att göra dessa regleringar. Det sker förhållandevis sent, i september 1936. Medan Sjöbo municipalsamhälle försvann vid bildandet av Sjöbo köping 1952, behöll man Lövestad municipalsamhälle även i den nya kommunen Östra Färs samma år.

Östra Färs var en landskommun, vilket innehar att man utan municipalsamhället ännu inte hade rätt att göra de ovan nämnda regleringarna. I takt med att lagarna som motiverade municipalsamhället avvecklades försvann behovet av det och Lövestad municipalsamhälle avskaffades 1 januari 1961. Tio år senare kom den kommunreform som gjorde alla kommuner helt likvärdiga.

Då hade de flesta av de mindre järnvägarna spelat ut sin praktiska roll, när gods och persontrafik i högre utsträckning använde vägnätet. Godstrafiken lades ner på Ystad-Eslöv järnväg norr om Tomelilla redan i mitten på 1970-talet, persontrafiken på samma sträcka lades ner i början av 1980-talet, och spåren revs mestadels upp. Kvar står vissa av stationsbyggnaderna och banvaktarstugorna, som en påminnelse om när järnvägen var livsnerven.

Källor: Sjöbo kommunarkiv, Ystads stadsarkiv, Wikipedia, www.ekeving.se.

en samling tidstypiskt färgglada broschyrer med information om kommunsammanslagningen

En samling tidstypiskt färgglada broschyrer med information om kommunsammanslagningen.

Det här är inte vilka broschyrer som helst. De vittnar om ursprunget till Sjöbo kommun i sin nuvarande form.

Sjöbo kommun föddes för 48 år sedan. Nej, det rör sig inte om en felräkning. Det stämmer att vår nuvarande kommun nu vid årsskiftet blev 45 år gammal, men den är faktiskt inte den första Sjöbo kommun. Båda har sitt ursprung i kommunreformerna som genomfördes under 1970-talet.

Det hela beror på två saker som var planerade att ske 1 januari 1971 när det gällde reformerna av kommunerna. Dels var det sammanslagningar av befintliga kommuner till större enheter baserat på centralortsprincipen, och dels en reform där de gamla kommunformerna, med städer, köpingar, municipalsamhällen och landskommuner med deras olika rättigheter och skyldigheter, försvann helt och hållet. Det skulle bara finnas kommuner och alla skulle ha samma rättigheter och skyldigheter oavsett om de bestod av en stad med omnejd, eller av en samling byar på landet.

Efterhand insåg staten att alla sammanslagningar inte skulle gå att genomföra till 1971, och förlängde perioden för genomförandet till 1974, samtidigt som reformen av kommunformerna genomfördes 1971 för alla kommuner oavsett om sammanslagningen skett eller ej. Därför blev Sjöbo köping Sjöbo kommun per automatik 1971, medan sammanslagningen till den nuvarande kommunen skedde tre år senare.

Varför genomfördes då de här sammanslagningarna av kommunerna överhuvudtaget? Man hade så sent som 1952 genomfört den så kallade storkommunreformen, då antalet kommuner i området som idag är Sjöbo kommun reducerades från 17, om vi räknar med municipalsamhällena Sjöbo och Lövestad, till fem (plus Lövestad municipalsamhälle som hängde med till 1960).

Befolkningsutvecklingen under hela 1900-talet var en faktor som spelade stor roll för att landsbygdskommunerna behövde bli ännu större. Det handlade helt enkelt om antalet innevånare. Landsbygden drabbades av att den unga och arbetsföra befolkningen flyttade in till städer och större tätorter där jobben fanns. Kommuner som hade få eller små tätorter, med liten eller ingen industri, blev förlorarna i denna folkomflyttning. Detta var en av bakgrunderna till kommunreformen 1952, men storkommunerna blev alltså för små redan från början. Befolkningen fortsatte sjunka under 1960-talet i Bjärsjölagårds, Blentarps, Vollsjö, och Östra Färs kommuner, samtidigt som den steg i Sjöbo köping

När sammanslagningen till nuvarande Sjöbo kommun till slut skulle bli av 1974 gällde det att informera innevånarna i den blivande kommunen hur det hela skulle fungera för dem efter genomförandet. Därför gav man åren runt sammanslagningen ut en serie om fyra informationshäften med allt från fakta om kommunsammanslagningen i sig, och om de kommuner som skulle ingå, till vart man nu skulle vända sig för att få kontakt med rätt person inom kommunen. Man hade även med en del kuriosa, som att det hade funnits förslag om att kommunen skulle heta Färs kommun i stället för Sjöbo kommun.

All den information som kommuninnevånarna i dag har tillgång till på kommunens hemsida fick man skriva ner och trycka i broschyrer och skicka ut till alla hushåll med posten.

Källor: Sjöbo kommunarkiv, Wikipedia.

Relaterade länkar

Kontakt

Unable to render Vue app.
Skriv ut
Senast uppdaterad: 6 december 2019
Sidan publicerad av: Johanna Svedin
Kommun och politik