Månadens arkivbild

Vår kommunarkivarie plockar varje månad fram en bild från vårt kommunarkiv i kommunhuset. Bilden publiceras tillsammans med en faktaspäckad text som berättar om bilden.

Månadens bild juni: Sjöbo kommuns kommunvapen

Idag (13 juni ) firar vårt kommunvapen 50 år. ”I fält av guld, ett svart avslitet björnhuvud med tunga och tänder röda och däröver en svart ginstam , belagd med en krona av guld”, lyder blasoneringen, det vill säga en beskrivning i text av de element och färger som ett heraldiskt vapen består av.

En blasonering kan tolkas på olika sätt rent konstnärligt, men för att det ska vara det beskrivna vapnet måste alla beståndsdelar som står i blasoneringen finnas med, och på det sätt de beskrivs. Ursprungligen togs kommunvapnet fram av Riksarkivets heraldiska sektion åt Sjöbo köping och fastställdes av Kunglig Maj:t den 13 juni 1969.

Köpingen önskade ett vapen som knöt an till Färs härads vapen, ”i fält av guld en gående svart björn, med tunga och klor röda, och ovanför denna en röd krona”. Heraldikerna gjorde en så kallad förkortning, och behöll bara huvudet av Färs härads björn till Sjöbos kommunvapen. Tanken var att samtidigt som kopplingen till häradsvapnet klart skulle framgå, skulle det också framgå lika klart att detta var ett annat heraldiskt vapen.

Det ursprungliga förslaget till vapnet finns inte bevarat i kommunarkivet eftersom den heraldiska sektionen bara tog fram ett exemplar, och när man hade godkänt det i köpingen skickades det på begäran tillbaka till Riksarkivet, men det finns ett foto på en del av det i kommunarkivet. Den design som antogs 1969 är densamma som har förekommit på Sjöbos kommunala flaggor, brevpapper mm. sedan dess.

Källor: Sjöbo kommunarkiv, Riksarkivet, Wikipedia.

Kungliga Automobilklubben, KAK:s, trafikregler för skolbarn som gavs ut 1926.

Den här månadens bild är Kungliga Automobilklubben, KAKs, trafikregler för skolbarn, som 1926 gavs ut av Kommunikationsdepartementet och var en del av den första trafikundervisningen i skolorna. Det här exemplaret finns i Södra Åsums skolråds arkiv.

På 1920-talet hade trafiksituationen förändrats så pass mycket att den trafikkultur som rått innan bilarna kom inte längre fungerade, och KAK tog det som sin uppgift att skapa en ny trafikkultur i Sverige. Det är nu vi får trafikgrupper som fotgängare, cyklister och bilister, och en uppdelning av vägbanan i olika fält som vardera gruppen ska färdas i, med bilisterna i mitten.

Trafikregler började införas och överträdelser sågs som lagbrott. Trots att det inte fanns många bilar i Sverige vid den här tiden, särskilt inte utanför de större städerna, var det biltrafiken som prioriterades i de här reglerna.

Det fanns då som nu en grupp i trafiken som vållade bilisterna bekymmer och det var barnen. Under många hundra år hade gator och vägar använts som lekplatser av barn både i städer och på landet. Med ökad biltrafik orsakade detta alltfler trafikolyckor. Att undervisa barnen i trafikreglerna och få dem att följa dem sågs av KAK som lösningen på problemet. KAK lyckades till slut övertyga staten om vikten av trafikundervisning i skolan.

Kommunikationsdepartementet gav alltså ut ”Trafikregler för skolbarn” 1926, och Kungliga Skolöverstyrelsen skickade ut ett direktiv om trafikundervisning samma år. Då hade de här trafikreglerna redan funnits ett par år och publicerats i Svensk Motortidning. År 1936 blev trafikundervisningen obligatorisk i skolan.

De flesta av trafikreglerna är bekanta för oss i dag, men notera att barnen lärde sig gå på vänster sida av vägen, trots att det var vänstertrafik på den tiden. En anledning kan vara att många av bilarna i Sverige var importerade från länder med högertrafik och därför vänsterstyrda, och det var lättare att ha koll på vägrenen på vänster sida på en smal väg när föraren satt på den sidan.

Källor: Sjöbo kommunarkiv, Skolöverstyrelsen ”Skolan och trafiken” (1983), Vägverket och Skolverket ”Trafik, miljö och samhällsplanering” (2000), KAKs hemsidalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, Wikipedia.

Gamla Torget som det såg ut i mitten av 80-talet.

Gamla Torget som det såg ut i mitten av 80-talet.

Den här månaden tar vi oss inte så långt tillbaka i tiden, utan håller oss till mitten av 1980-talet och Gamla torget i Sjöbo. Kommunarkivets uppgift är inte bara att bevara det förflutna utan också att dokumentera samtiden, det som kommer att bli historia.

I samlingarna finns en del foton från centrala Sjöbo som dokumenterar hur det såg ut för några decennier sedan.

Nu när Gamla torget är ombyggt, och torghandlare och påskpynt fyller större delen av det, är inte så lätt att komma ihåg hur det såg ut en gång. Telefonkioskerna har gått från att vara viktiga kommunikationspunkter till att vara en tidsmarkör på foton och i filmer, och de flesta av bilarna som är med på fotona är förmodligen skrotade.

Så här på kvinnodagen passar det bra att påminna om att vissa yrken har varit relativt jämställda från början. Till dem hör yrket som fotograf. Fotografikonstens utveckling under slutet av 1800-talet, tillsammans med reformerna för näringslivet gjorde att det blev möjligt för kvinnor att arbeta som fotografer och att driva egna studior.

Åren runt sekelskiftet 1900 fanns tre olika fotografer i Sjöbo och två av dem var kvinnor. Den ena av kvinnorna var Louise Thorell, som tagit detta foto. Den andra kvinnan, Anna Bengtsson, ska haft en filial i Tomelilla.

Inte alla kvinnliga fotografer blev långvariga i sitt yrke, bland annat för att enbart ogifta kvinnor över 25 var myndiga vid den här tiden. Om fotografen gifte sig blev hennes man automatiskt hennes förmyndare, och om maken inte ville att hon skulle fortsätta arbeta fick hon inte det.

Louise Thorells karriär verkar ha blivit kort, men av andra skäl. Hon etablerar sin firma 1896, men ska enligt uppgift ha avlidit av sjukdom redan 1901 i Trelleborg.

Apropå könsroller – barnet på bilden är inte nödvändigtvis en flicka, även om det är troligt. Småbarn kläddes från medeltiden fram till början av 1900-talet ofta i kolt, oavsett kön. Längden på håret säger inte heller det nödvändigtvis något om könstillhörigheten på små barn, och både pojkar och flickor i koltåldern kunde bära spets, att döma av andra foton.

Tyvärr finns inga uppgifter i arkivet om vem barnet på bilden kan vara. Vet någon av er det?

Källor: Sjöbo kommunarkiv, Nationalencyklopedin (ne.se), Svensk ordbok (svenska.se), Svenska Akademiens ordbok (svenska.se) Rötter (genealogi.se).

Vykort som visar tågstationen i Lövestad. Vykortet är från tidigt 1900-tal.

Månadens bild - februari. Den här gången tar vi tåget till Lövestad med hjälp av ett vykort från tidigt 1900-tal.

Den här gången tar vi tåget till Lövestad med hjälp av ett vykort från tidigt 1900-tal.

Järnvägen har spelat en stor roll när det gäller moderniseringen av Sverige, och även hur enskilda samhällen har utvecklats, särskilt i sydöstra Skåne. Troligen hade varken Sjöbo eller Tomelilla blivit det de är i dag utan järnvägen, och vissa tätorter hade inte ens existerat utan den, eftersom de växte upp runt tågstationerna som inte hade placerats i en befintlig by eller stad.

Stationen i Lövestad är en av de ursprungliga stationerna vid Ystad-Eslövs järnväg, som byggdes i mitten av 1860-talet och var en av de äldsta enskilda järnvägarna i Skåne. De flesta av Skånes järnvägar byggdes av privata järnvägsbolag från 1860-talet till första decenniet av 1900-talet. Med alla förbindelser som efterhand uppstod mellan järnvägslinjerna kunde man, i alla fall i teorin, nå hela världen från Lövestad via järnvägen. Lönsamheten på de olika järnvägslinjerna var mycket varierande, vilket ledde till att man redan i slutet av 1910-talet började lägga ner, eller slå ihop, linjer och bolag.

Järnvägen var den dåtida huvudleden för snabba och effektiva gods- och persontransporter, telegraf- och telefonledningar drogs utmed järnvägarna (mest för signalering mellan stationerna, men även vissa av de offentliga näten), och post fraktades med tågen. Stationerna blev därför knutpunkter för många typer av kommunikation. Eftersom frakt och annan kommunikation utgick från stationen, eller området runt det, blev det logiskt att placera postkontor, hotell och restauranger, och butiker i närheten av stationerna, och stationssamhällena utvecklades runt detta.

I likhet med Sjöbo uppstod behovet av att reglera ordningen, hälsoskyddet, byggandet och brandskyddet i Lövestad när tätorten växte, och Lövestad stationssamhälle bildade även det ett municipalsamhälle för att ha rätt att göra dessa regleringar. Det sker förhållandevis sent, i september 1936. Medan Sjöbo municipalsamhälle försvann vid bildandet av Sjöbo köping 1952, behöll man Lövestad municipalsamhälle även i den nya kommunen Östra Färs samma år.

Östra Färs var en landskommun, vilket innehar att man utan municipalsamhället ännu inte hade rätt att göra de ovan nämnda regleringarna. I takt med att lagarna som motiverade municipalsamhället avvecklades försvann behovet av det och Lövestad municipalsamhälle avskaffades 1 januari 1961. Tio år senare kom den kommunreform som gjorde alla kommuner helt likvärdiga.

Då hade de flesta av de mindre järnvägarna spelat ut sin praktiska roll, när gods och persontrafik i högre utsträckning använde vägnätet. Godstrafiken lades ner på Ystad-Eslöv järnväg norr om Tomelilla redan i mitten på 1970-talet, persontrafiken på samma sträcka lades ner i början av 1980-talet, och spåren revs mestadels upp. Kvar står vissa av stationsbyggnaderna och banvaktarstugorna, som en påminnelse om när järnvägen var livsnerven.

Källor: Sjöbo kommunarkiv, Ystads stadsarkiv, Wikipedia, www.ekeving.se.

en samling tidstypiskt färgglada broschyrer med information om kommunsammanslagningen

En samling tidstypiskt färgglada broschyrer med information om kommunsammanslagningen.

Det här är inte vilka broschyrer som helst. De vittnar om ursprunget till Sjöbo kommun i sin nuvarande form.

Sjöbo kommun föddes för 48 år sedan. Nej, det rör sig inte om en felräkning. Det stämmer att vår nuvarande kommun nu vid årsskiftet blev 45 år gammal, men den är faktiskt inte den första Sjöbo kommun. Båda har sitt ursprung i kommunreformerna som genomfördes under 1970-talet.

Det hela beror på två saker som var planerade att ske 1 januari 1971 när det gällde reformerna av kommunerna. Dels var det sammanslagningar av befintliga kommuner till större enheter baserat på centralortsprincipen, och dels en reform där de gamla kommunformerna, med städer, köpingar, municipalsamhällen och landskommuner med deras olika rättigheter och skyldigheter, försvann helt och hållet. Det skulle bara finnas kommuner och alla skulle ha samma rättigheter och skyldigheter oavsett om de bestod av en stad med omnejd, eller av en samling byar på landet.

Efterhand insåg staten att alla sammanslagningar inte skulle gå att genomföra till 1971, och förlängde perioden för genomförandet till 1974, samtidigt som reformen av kommunformerna genomfördes 1971 för alla kommuner oavsett om sammanslagningen skett eller ej. Därför blev Sjöbo köping Sjöbo kommun per automatik 1971, medan sammanslagningen till den nuvarande kommunen skedde tre år senare.

Varför genomfördes då de här sammanslagningarna av kommunerna överhuvudtaget? Man hade så sent som 1952 genomfört den så kallade storkommunreformen, då antalet kommuner i området som idag är Sjöbo kommun reducerades från 17, om vi räknar med municipalsamhällena Sjöbo och Lövestad, till fem (plus Lövestad municipalsamhälle som hängde med till 1960).

Befolkningsutvecklingen under hela 1900-talet var en faktor som spelade stor roll för att landsbygdskommunerna behövde bli ännu större. Det handlade helt enkelt om antalet innevånare. Landsbygden drabbades av att den unga och arbetsföra befolkningen flyttade in till städer och större tätorter där jobben fanns. Kommuner som hade få eller små tätorter, med liten eller ingen industri, blev förlorarna i denna folkomflyttning. Detta var en av bakgrunderna till kommunreformen 1952, men storkommunerna blev alltså för små redan från början. Befolkningen fortsatte sjunka under 1960-talet i Bjärsjölagårds, Blentarps, Vollsjö, och Östra Färs kommuner, samtidigt som den steg i Sjöbo köping

När sammanslagningen till nuvarande Sjöbo kommun till slut skulle bli av 1974 gällde det att informera innevånarna i den blivande kommunen hur det hela skulle fungera för dem efter genomförandet. Därför gav man åren runt sammanslagningen ut en serie om fyra informationshäften med allt från fakta om kommunsammanslagningen i sig, och om de kommuner som skulle ingå, till vart man nu skulle vända sig för att få kontakt med rätt person inom kommunen. Man hade även med en del kuriosa, som att det hade funnits förslag om att kommunen skulle heta Färs kommun i stället för Sjöbo kommun.

All den information som kommuninnevånarna i dag har tillgång till på kommunens hemsida fick man skriva ner och trycka i broschyrer och skicka ut till alla hushåll med posten.

Källor: Sjöbo kommunarkiv, Wikipedia.

Luciatåg med unga flickor.

Det här unga luciatåget från 1965 bestod av elever på den så kallade Husmodersskolan, som var en del av Yrkesskolan i Sjöbo.

Det här unga luciatåget från 1965 bestod av elever på den så kallade Husmodersskolan, som var en del av Yrkesskolan i Sjöbo. Yrkesskola var en skolform som låg i gränslandet mellan dagens gymnasieskola, komvux, och studieförbundens verksamhet. Det var en frivillig skolform som i första hand skulle vara förberedande för yrkeslivet för de som hade gått folkskolan.

Yrkesskolan hade haft verksamhet i Sjöbo sedan början av 1950-talet, inhyrda i diverse lokaler runt om i tätorten med omnejd. Mot slutet av 1950-talet ville man få egna lokaler, dels för att samla den befintliga verksamheten och administrationen, men också för att kunna ge heltidsutbildningar. Man oroade sig för att köpingen skulle bli lidande om ungdomarna flyttade till andra kommuner för att få den utbildning de behövde, eftersom flera av grannkommunerna hade varit mer aktiva när det gällde utvecklingen av utbildningen.

Detta ledde till att man i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet byggde två byggnader på området där Sandbäcksskolan finns i dag. Verkstadsskolan låg lite nordväst om det gamla skolhuset, intill den gamla banvallen efter Landskrona-Kävlinge-Sjöbo järnväg, som lades ner på 1950-talet. Husmodersskolan låg vid Planteringsgatan och har efter hand integrerats i Sandbäcksskolan, genom en del ombyggnationer.

De heltidsutbildningar som bedrevs kallades verkstadsskola respektive husmodersskola. Verkstadsskolan hade sitt ursprung i en arbetslöshetskurs för reparatörer, smeder och svetsare. Vad de som gick den tvååriga verkstadsskolan lärde sig var i huvudsak verkstadsteknik av olika slag, och eftersom det var på 1960-talet är det föga förvånande att samtliga elever var pojkar och unga män. Nu skulle man ju kunna tro att de som gick husmodersskolan gjorde det för att bli hemmafruar, men fullt så enkelt var det inte. Visserligen var en av motiveringarna till att starta husmodersskolans helårsutbildning att flickorna inte ansågs hinna lära sig tillräckligt på egen hand efter fortsättningsskolan (som för flickor i regel bestod i några veckors undervisning i matlagning) för att ”rätt sköta ett hem”, men man ville också se till att blivande kökspersonal, barnvårdare, hemsamariter med mera fick en bra grund att stå på inför yrkeslivet. Att alla elever var just flickor eller unga kvinnor hörde till tidsepoken lika mycket som att pojkarna huserade på Verkstadsskolan.

Nu stod inte lokalerna tomma när dessa elever gått hem för dagen, för kursverksamheten fortsatte som tidigare, med deltids- och kvällskurser i allt från vävning och knyppling, via styckning och tillagning av fisk, och svetsning, till skattedeklaration och maskinskrivning, för folk i alla åldrar. Ett visst samarbete med de lokala studieförbunden förekom när det gällde utnyttjandet av lokalerna.

Yrkesskolans storhetstid blev kort. Elevunderlaget började sjunka redan i slutet av 1960-talet, troligen delvis beroende på införande av grundskolan. Den slutliga dödsstöten kom då gymnasieskolan infördes 1971, genom att skolformerna fackskola, gymnasium och yrkesskola kombinerades.

Heltidsundervisningen kunde inte fortsätta som tidigare. Yrkesskolans olika heltidsutbildningar låg ofta till grund för de praktiska linjerna, senare programmen, inom gymnasieskolan, men det blev inte någon gymnasieskola i Sjöbo, i varje fall inte i början av 1970-talet. De få som gick gymnasieskolan de första åren gick i regel i Ystad. Den kommunala vuxenutbildningen, som var relativt ny, tog efterhand över en del av deltidskurserna och även ett antal lärare.

Men detta anade knappast de här unga luciafirande eleverna på husmodersskolans helårskurs när detta kort togs i december 1965.

Källor: Sjöbo kommunarkiv, Wikipedia.

Den här gången ska vi fortfarande hålla oss till ämnet lokala kändisar, men vi lämnar gatorna i Sjöbo och förflyttar oss till Brandstads prästgård.

Ett foto på en slätrakad, äldre man i prästrock och prästkrage. Tittar man noga ser man att mannen på bilden har ett ordenstecken på bröstet, och vänder man på fotot finns en handskriven hälsning daterad 1/11 1915 som är undertecknad Nils Sandberg. Nils Sandberg var under flera decennier kyrkoherde i Brandstad, den siste som använde den gamla prästgården som tjänstebostad, och ledamot av Vasaorden.

Nils Sandberg föddes 1843 i Glimåkra socken, och började studera vid Lunds universitet 1864, där han för övrigt hörde till Skånska nationen. Sandberg prästvigdes 1870, men först 1881 fick han sin första och vad det verkar enda tjänst, som kyrkoherde i Brandstad. Denna tjänst hade han ända till sin död 1916. År 1904 utses Sandberg till kontraktsprost, vilket innebär att han var den som ledde kontraktet, en samling av församlingar och/eller pastorat inom stiftet. Brandstads församling hörde till Brandstad och Södra Åsums pastorat, och till Färs kontrakt, som på den här tiden i stort sett motsvarade Färs härad.

Sandberg utnämndes 1911 till ledamot av Kungliga Vasaorden. Han kunde inte bli riddare av orden eftersom han var präst, och därför blev han ledamot i andliga ståndet. Om man som Sandberg var statligt anställd och hade en högre tjänst kunde man tilldelas en orden som tack för långvarig och intygat väl utförd tjänst.

Förutom fotot finns få spår av Sandberg i kommunarkivet. Han bör ha varit ordförande för skolrådet, eftersom kyrkoherden i regel var det på den tiden, men det finns inga handlingar från hans tid bevarade i kommunarkivet som bekräftar det. Däremot finns hans namnteckning bevarad i ett flertal versioner, eftersom Brandstads kommunalstämmas protokoll lästes upp i samband med gudstjänsterna, och tjänstgörande präst skrev ett intyg om när detta hade skett i protokollsboken.
Sista gången Sandberg intygar att ett protokoll är uppläst är i mars 1915. I november samma år, alltså vid samma tid som Sandberg skriver sin hälsning på baksidan av fotot, får församlingen en vikarierande präst och i augusti 1916 avlider Nils Sandberg, 73 år gammal.

Källor: Sjöbo kommunarkiv, Brandstad kyrkoarkiv i Nationell Arkivdatabas (NAD), Kunglig Maj:ts Orden, Svenska kyrkan, Skatteverket, Färs kontrakts prostarkiv i NAD, Färs Häradsrätts arkiv i NAD, ”Svenskt porträttgalleri / X:7 Prästerskapet i Lunds stift (Biografier af Albin Hildebrand)” genom Projekt Runeberg, Färs hembygdsförening, Brandstadsbygdens byalag.

Den här gången har vi en riktig kändis. Han bör i alla fall ha varit en lokal kändis, fiskhandlaren Nils Råby, när fotot togs någon gång runt år 1905. Tyvärr har vi inte mer information än så om det här fotografiet i kommunarkivet. Hur det har hamnat här och varför? Vem var Nils Råby? Hette han så, eller var det ett smeknamn? Var är fotot taget, på vilken gata? Är det ens taget i Sjöbo, som man har angett?

I huset bakom Nils Råby skymtar en fotografs studio till vänster och ett bageri och konditori till höger, men det är svårt att utskilja namnen på skyltarna. Det är inte helt otroligt att tänka sig att det är fotografen som har studion i bakgrunden som har tagit fotot.

Den här informationen har vi fått från historiekunniga följare på kommunens facebooksida:


Detta vykort är taget av Frans Ekdahl vars ateljé fanns i huset till vänster innan bageriet, Nils Jönssons Öhrströms Ångbageri. Frans hade en kvinnlig assistent som hette Selma Persson och det är nog en och annan Sjöbobo som blivit fotade av Selma. Bland annat undertecknad som kan ståta med ett bröllopsfoto förevigat av nämnda dam.

Huset i bakgrunden är idag Västergatan 4. där Frans Ekdahl hade sin atelje till vänster. Till höger var det Öhrströms Bageri som startade här på 1890-talet. Idag Sjöbo Pizzeria. Mannen med hästen är åkaren och fiskhandlaren Nils Larsson "Råby". Med hästen Eva. Han bodde i ett hus som låg där nu Klipotek Angelina finns på Västergatan 33.

Bilden visar hur röstsedlarna såg ut vid valet till andra kammaren 1899. Man hade inga förtryckta sedlar, utan använde handskrivna papperslappar. Man skrev kandidatens titel, namn, och även var de bodde, för att hålla isär personer med samma namn.

I kommunarkivet finns ett fåtal gamla valsedlar från val till riksdagens andra kammare bevarade. Det är inte så vanligt att valsedlar från val till riksdagen finns bevarade efter mer än 100 år. De som finns i arkivet är från valen 1899 och 1908.

Bilderna visar bland annat hur röstsedlarna såg ut vid valet till andra kammaren 1899. Man hade inga förtryckta sedlar, utan använde handskrivna papperslappar. Man skrev kandidatens titel, namn, och även var de bodde, för att hålla isär personer med samma namn. Just de här valsedlarna är från dåvarande Vanstad kommun, och det var bara 12 personer som röstade.

Precis som idag var det 1899 kommunerna som hanterade själva valet och först räknade ihop rösterna, och en annan myndighet som ställde samman alla uppgifter. År 1899 skickades valprotokollen från alla Färs härads, eller domsagas, kommuner till domaren i häradsrätten i Sjöbo.

Från det att tvåkammarriksdagen infördes 1866, och fram till den allmänna rösträtten infördes 1918-1919, fanns krav på en viss inkomst eller förmögenhet, både för att man skulle vara valbar och för att man skulle få rösta i valet till andra kammaren. När man införde kommunerna för hantering av de ickekyrkliga frågorna i socknarna 1863 hade man liknande krav. Inkomstreglerna gjorde att en del bolag, och myndiga, förmögna kvinnor, kunde ha rösträtt i kommunalvalen. Ledamöter i riksdagens första kammare hade högre krav på sig, och valdes länge indirekt genom landstingen och fullmäktige i de största städerna. I vissa val hade de som hade stora inkomster eller förmögenheter mer än en röst.

Inkomstreglerna gjorde också att den som fick försämrade inkomster förlorade sin rösträtt. Skatteskulder gjorde att man varken var valbar eller hade rösträtt, oavsett hur ekonomin såg ut i övrigt, vilket kunde ställa till stora förändringar i valresultaten när sådant upptäcktes i efterhand.

Färs domsaga, där större delen av nuvarande Sjöbo kommun ingick, var en valkrets. Den kandidat som fick flest röster i valkretsen blev riksdagsman. Det fanns också valkretsar med indirekta val, som i amerikanska presidentval, där man väljer elektorer, som i sin tur väljer en av kandidaterna.Valdeltagandet har ökat i takt med att fler fått rösträtt. Ju fler som fått rösta, desto fler av dem har utnyttjat rösträtten.

I valet 1899 låg valdeltagandet i hela riket runt 40%, vilket var en avsevärd ökning från 1872-talet när det snarare låg runt 19%. Valdeltagandet var generellt sett mycket högre i städerna än på landsbygden. Valdeltagandet i Färs domsaga var 1899 beskedliga 19,2%.

För att sätta siffrorna i perspektiv var det 1272 personer som var röstberättigade i Vanstads valdistrikt i riksdagsvalet 2014, och 1072 av dem som röstade, alltså 84,3%.

Hur gick det då i valen 1899 och 1908? Vem blev riksdagsman för Färs domsaga?

Färs domsagas riksdagsman mellan 1887 och 1911 var Nils Nilsson i Skärhus, Långaröds socken (1841-1935). Han ska ha varit barnbarn till riksdagsmannen Nils Månsson i Skumparp, Ljusets bonde, som står staty vid skolan i Fränninge. (Uppgiften i Svenska Dagbladets årsbok om att han skulle varit son till Nils Månsson stämmer knappast, eftersom "Skumpen" dog flera år innan Nils Nilsson föddes).

Nils Nilsson i Skärhus hade ingen konkurrens att tala om i valet 1899. Han fick 93,5% av rösterna i valkretsen. I Vanstad röstade alla utom en på honom.

Källor: Sjöbo kommunarkiv, Riksdagen.se, Wikipedia, SCB, Svenskt porträttgalleri / XXV:2. Riksdagens andra kammare 1867-1904 (biografier af Albin Hildebrand) via Projekt Runeberg, Svenska Dagbladets Årsbok / Trettonde årgången (händelserna 1935) via Projekt Runeberg.

Så här till skolstarten passar det bra med bilder på den då nya folkskoleskolbyggnaden i Sjöbo. Den byggdes 1909-1911, och revs i början av 1970-talet samband med moderniseringen och utbyggnaden av nuvarande Emanuelskolan, så det bör fortfarande finnas åtskilliga sjöbobor som fortfarande minns byggnaden.

Efter några års förberedelser startade bygget av det moderna skolhuset och gymnastiksalen 1909, men tyvärr hann man inte så långt innan även Sjöbo drabbades av den landsomfattande storstrejken som inleddes 4 augusti detta år. I skolbyggnadskommitténs protokoll från 24 augusti 1909 konstateras att även om arbetet skulle återupptas inom kort skulle man inte "hinna få byggnaderna under tak innan höstregnen och vinterrusket inträffade", och därför beslöt man att skjuta upp det fortsatta byggandet till våren 1910, oavsett hur strejksituationen utvecklade sig.

Fotot på byggnadsarbetarna framför skolhuset kan vara taget sommaren 1910, eller tidigt på hösten samma år. I protokoll och räkenskaper går det att läsa att man i juli detta år betalade hela 50 kronor för "resegille" eller taklagsfest åt arbetarna. Detta firande sker enligt tradition när takstolar och taknock är på plats, och eftersom taket redan är lagt på byggnaden på bilden, medan byggnadsställningarna fortfarande är kvar, kan man anta att taket är relativt nylagt. Man har heller inte satt in alla fönster, så det troliga att bilden är tagen innan "höstregnen och vinterrusket inträffade" detta år. Byggnationen fortsatte in på hösten 1911. Den 13 oktober ansåg skolbyggnadskommittén att dess uppgift var slutförd och upplöste sig själv.

Ett senare foto visar hur skolbyggnaden och gymnastiksalen såg ut när man blivit klar och skolan fyllts av elever. Med för tiden modern ventilation och modernt värmesystem och särskild byggnad för gymnastik, var det en helt annan skola att gå i än i de små byskolorna i trakten.

Unable to render Vue app.
Skriv ut
Senast uppdaterad: 13 juni 2019
Sidan publicerad av: Johanna Svedin
Kommun och politik